Den Norra Rutten
Panoramavyer
Den norra delen av ön kan delas upp i två rutter. Den ena av dem går genom kommunerna i det inre landskapet och den andra utmed kusten. I bägge fallen kan man ta Avenida Marítima i Gran Canarias huvudstad som utgångspunkt vid Alcaravaneras-stranden och köra genom tunneln Julio Luengo som sedan fortsätter i den norra kustvägen. Kommer man däremot från den södra delen av ön tar det bara 10 minuter med den nya ringvägen som ansluter motorvägen GC-1 vid förorten Jinámar till den norra utfarten från Las Palmas. På så vis behöver vi inte köra genom stan.
DEN INRE RUTTEN
Arucas - Firgas - Moya - Valleseco - Teror
När man kör ut ur tunneln har man auditoriet Alfredo Kraus på sin högra sida och färden börjar med kustvägen och går fram till avtagsvägen till Arucas, den största staden på norra Gran Canaria. Arucas är en vacker stad med smak av artonhundratal i sin traditionella kärna där fasader med arbetad sten dominerar. Kommunen äger stenbrott med blå sten och kan visa på en hantverkstradition av skulptörer som främst visar sig i kyrkan San Juan Bautista, påbörjad 1909. Det handlar om ett tempel i nygotisk katalansk stil med höga torn och tinnar fint utsirade på 30 meters höjd. Kyrkan visar i ett koncentrat ihärdigheten och kreativiteten hos invånarna i Arucas som i arbetet reflekterar uppgången av ekonomin i kommunen från sista kvartalet av nittonde seklet till den gyllene epoken med bananplantager som fortfarande finns i hela området.
I stadens centrala kärna förskönad i överflöd med blommor och rikligt med arbetad sten finner vi bland andra historiska byggnader Casa del Mayorazgo som hyser det kommunala museet.
I Arucas hittar vi också Hespérides-trädgården där man finner ett palats från 1800-talet i nyklassisk fransk stil. Denna trädgård, med ett hundratal australiensiska palmer, en liten sjö full av näckrosor, hundraåriga drakblodsträd, en gigantisk svamp och en kunglig palm som är 30 meter hög, är en oas som invånarna kan njuta av.
Från utsiktspunkten på Arucasberget där det finns en restaurang, kan man beundra en fantastisk utsikt över Gran Canarias fyra kardinalpunkter, då främst dalen där grönskan från bananplantagerna successivt har försvunnit och man främst ser tornet och byggnaden där man destillerar Arehucasromen och byggnaden för vattenstyrelsen.
Några kilometer därifrån ligger den pittoreska byn Firgas framförallt känd för sitt berömda mineralrika bordsvatten, vars källa finns i flodfåran Barranco de Las Madres. Dess historiska stadskärna är värd en promenad. Speciellt rekommenderas ett besök i kyrkan San Roque, uppförd på ruinerna av det som en gång var det första kapellet San Juan Ortega daterat från 1502.
Firgas är välkänd för sina hantverksarbeten i trä. Speciellt omtalade är deras balkonger men även bruksföremål som plogar, ok och kistor är berömda.
Nära Firgas finner vi Moya belägen högt uppe mellan djupa flodfåror. I Moya finns en skog med flera inhemska träd och buskar, den så kallade laurisilva-skogen, som för tiden av erövringen täckte hela den breda flodfåran som skiljer Moya från Firgas och nådde ända till kommunerna Valleseco och Teror. Mittemot kyrkan, från vilken man kan se den storslagna flodfåran med sluttningar och skarpa stup, finns museet ägnat åt poeten Tomás Morales. Den som besöker Moya kan inte köra därifrån utan att köpa deras sockerkaka som är en av öbornas favoriter.
Längre inåt landet men bara några få kilometer från Moya finner man Valleseco som trots det något ironiska namnet, den torra dalen, har de högsta årliga värdena i regnmätarna. Här finns också Vallesecos Lagun, en årstidsskiftande vattensamling med sötvatten som nyligen har varit objekt för en stor miljösanering. På vintrarna besöks den av flyttfåglar framförallt av den vanliga silkeshägern. I närheten av dammen finns en skog med kastanjeträd och ett område för rekreation.
Från Valleseco är det värt besväret att vika av från den utstakade färdvägen och beundra de magnifika hundraåriga exemplaren av kanarisk pinje som finns i området känt som ”Pinos de Gáldar”. Dessa vackra exemplar växer på den västra sluttningen av en ganska ung vulkan känd som ”Caldera de los Pinos de Gáldar”. Vulkanen har en spektakulär krater i form av en omvänd kon. Härifrån beger vi oss till Teror där vi avslutar rutten.
Teror är öns religiösa centrum och här hittar vi Pinjemadonnan som är Gran Canarias skyddshelgon. Basilikan konstruerades på 1600-talet, men det finns ett åttakantigt torn bevarat i gotisk stil från slutet av 1400-talet. Här kan man tillbedja madonnan som är en träskulptur också från 1400-talet och tillhörande den sevillanska skolan.
Denna lilla stad strategiskt placerad i en dal mellan bergen, sammanbinder den norra delen med den centrala delen av ön. De stenlagda gatorna inramas av den vackra kanariska arkitekturen som man särskilt kan se i husen med sina utsirade balkonger i teakträ. Varje söndag tar Teror emot hundratals besökare i sin populära marknad, där man kan köpa den berömda chorizon och blodkorven samt de av nunnorna i Císter-klostret hantverksmässigt bakade kakorna.
Öns nationaldag, som är pinjemadonnans fest, firas den 8 september. Då vallfärdar tusentals pilgrimer från öns alla kommuner till Teror för att skänka madonnan sina bästa produkter. Denna dag kan man här beundra allehanda folkdräkter från hela arkipelagen.
KUSTVÄGEN
Santa María de Guía - Gáldar - Agaete
Det andra alternativet för norra delen av ön har samma utgångspunkt som den förra. Från Las Palmas de Gran Canaria, längs hela kusten besöker vi den nordvästra delen som innefattar kommunerna Santa María de Guía, Gáldar och Agaete.
Den första givna anhalten är endast några kilometer från stan i den lilla byn San Felipe som ligger vid kusten. Där får man den bästa och färskaste fisken längs hela Gran Canarias kust.
När man kört förbi avtagsvägen till Moya i Pagador, går motorvägen med en stor bro över flodfåran Barranco de Silva, Det är den högsta bron i landet och den andra högsta i Europa. Till vänster, längs den gamla landsvägen, kommer vi till Cenobio de Valerón i kommunen Santa María de Guía, en sädesbod som användes av de gamla urinvånarna för att förvara skördarna från ön. Dessa sädesmagasin förknippar man med de traditionella och typiska ”pintaderas”, stämplar av lera som säkerligen bland annat användes till att identifiera den förvarade säden med ägarnas olika märken.
Efter Silva-bron ansluter sig vägen till staden Santa María de Guía, 37 km från Las Palmas de Gran Canaria. Utmärkande för denna plats är församlingskyrkan med betydande träskulpturer av den lokale konstnären, Lujan Pérez. Ett enormt stort antal av hans verk finns utspridda på öarna, tillverkade mellan slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.
I denna kommun måste man stanna för att avsmaka de så kallade blomostarna, som tillverkas med fårmjölk och som ystas med vild tistelblomma. Två km längre fram kommer vi till Gáldar, bostad för guanartemes, öns konungar, med många arkeologiska fynd som visar omfattningen av bosättningarna före den spanska erövringen. Det mest kända monumentet är Cueva Pintada som upptäcktes under förra seklet. Så småningom växer den antika bebyggelsen fram runt den målade grottan, nära det som var kungarnas palats beläget på torget mittemot kyrkan. Man vet att stenarna i dess murar, senare använda vid byggandet av kyrkan, var perfekt utskurna och hoplagda i nivå utan något som helst murbruk.
Nära stranden Playa del Agujero har man lokaliserat resterna av en bebyggelse från de ursprungliga invånarna på Gran Canaria. Det är ett av de största koncentraten av hus och gravkullar på ön från guanchernas tid. I samma samling hittar man en begravningsplats där några av de mest signifikanta gravarna på Kanarieöarna finns.
Från Gáldar tar motorvägen oss till Agaete varifrån man kan se Tamadabaskogen, högst uppe på den majestätiska bergväggen som stupar brant ner mot havet och Puerto de las Nieves och där man på nära håll finner den kända stenen Dedo de Dios. Las Nieves var en av de få punkter längs denna kust där man kunde komma in till ön. Idag finns det en reguljär linje av färjor som sammanbinder Puerto de las Nieves med Santa Cruz de Tenerife. Men Agaete är inte endast hav. Platsen är också i augusti skådeplats för den uråldriga Fiesta de las Ramas, en rit för att åkalla regnet. Festen består av en dans som sträcker sig från gryningen till nästa dags eftermiddag och i vilken tusentals dansande går från berget till det lilla kapellet Nuestra Señora de Las Nieves, bärande på trädgrenar som man har med till strandkanten. Den lilla kyrkan bevarar en artistisk juvel i den tredelade flamska altartavlan från 1500-talet av madonnan som är skyddshelgon för ortens sjömän. Mittpartiet av altartavlan föreställer Jungfrun med barnet.
I Agaete finns också Huerto de las Flores, där det växer en stor mängd amerikanska träd. Dalen med subtropiskt klimat, är gynnsamt för odlingar såsom kaffeträd, guayaba, mangos och avokados.
I Agaete är det brukligt att avsmaka rätter tillagade av färsk fisk, där man främst kan nämna ”caldo de pescado”.
