Den Centrala Rutten
Panoramavyer
Santa Brígida - San Mateo - Tejeda - Artenara
De föregående färdrutterna går längs Gran Canarias kuster med några undantag för avvikningar till någon by i det inre. Innanför dessa ligger det centrala bergsmassivet.
Den valda färdvägen för att nå det inre av ön utgår direkt från Las Palmas de Gran Canaria.
Om utgångspunkten är öns huvudstad så tar man den centrala motorvägen, den som delar stadsdelen Vegueta från Triana. Efter fem km kommer man till universitetet i Tafira och strax därefter till Jardín Botánico. Den botaniska trädgården uppvisar ett rikt urval av den kanariska floran och från det makronesiska området. Förutom att Jardín Botánico är en sevärdhet, ägnar man sig här också åt att utöka skogsbeståndet samt åt botanisk forskning
Om man kommer från den södra delen av ön är anslutningen till den centrala motorvägen numera mycket lätt att nå med den nya ringvägen. Från Jinámar når man Tafira Alta och Monte Lentiscal på bara fem minuter och behöver alltså inte köra in i staden.
Vi fortsätter på den centrala motorvägen som efter ung. 4 km blir landsväg med mötande trafik. Efter att ha kört igenom Tafira Alta och Monte Lentiscal kommer vi till en avtagsväg som går till Caldera de Bandama som är en stor vulkanisk krater och från vars topp man har en strålande utsikt över ön. Vid foten av Bandama ligger golfbanan Real Club de Golf de Las Palmas, över hundra år gammal och den äldsta i Spanien.
Santa Brígida är nästa anhalt sedan vi återgått till vår färdväg. Trevligt och oväxlande landskap med vackra palmdungar, kanarisk arkitektur och en lugn miljö kännertecknar denna by. I den närliggande kratern Caldera de Hoya Bravo finner vi ett karaktäristiskt exempel på drakblodsträdet av arten Dracanea draco väl utvecklat och med en ståtlig hållning. I Santa Brígida firas varje veckoslut en välbesökt marknad med produkter från jorden samt blommor, liksom i San Mateo som är nästa kommun på vår väg till bergen.
I San Mateo börjar man skönja höglandet. Byn som är ett typiskt exempel på hur man livnär sig på jordbruks- och boskapsskötsel lever upp på veckosluten då man har en populär marknad, en av de största på ön, där man bland mycket annat säljer den berömda San Mateo-osten.
Hela tiden kör vi uppåt, landskapet förändras och man kan se skillnaderna i de tre främsta skikten som är klart särskiljda av höjden och orienteringen. Bergen blir brantare, man ser fortfarande trädväxtligheten från mellanskiktet och pinjeskogarna börjar när man närmar sig Parador de Tejeda, varifrån man kan se Roque Nublo, Gran Canarias specifika symbol, där den reser sig nära öns högsta punkt Pico del Pozo de las Nieves på 1.949 meter.
Just i denna trakt och från paradoren i Tejeda utgår de antika vägar som urinvånarna och därefter erövrarna använde. Dessa vägar har nyligen restaurerats för att användas till fotvandringar, med charmen att kunna observera hela den varierande floran och faunan i bergslandskapet. I denna trakt finner man också Centro de Interpretación de Degollada Becerra varifrån man har en vidunderlig utsikt över Tejedakratern. Denna omgärdas av branta väggar och ett stort antal olika naturgeografiska element sätter sin prägel och utformar detta säregna landskap. Centrat har en utställning över de naturliga och kulturella mest relevanta dragen för den centrala och västra delen av ön. Dokument och guider informerar och orienterar besökaren.
Från paradoren kan man ta sig ner till byn Tejeda, mycket känd framför allt för sina bakverk som alla är baserade på mandel. En annan väg går till Artenara, som är den by som är högst belägen på ön och där det finns ett överflöd av pinjeskogar. Från dessa höjder kan man ta den norra bergssidan och komma till Moya via Fontanales eller till Teror, Arucas och kusten. Man kan komma till Telde på den väg som går runt kratern Los Marteles, en rund sänka med platt botten och med cirka 550 meter i diameter samt väggar som höjer sig i genomsnitt 80 meter. La Caldera är en annan säregen krater som uppkom under kvartärtiden.
Det finns också en möjlighet att bege sig till turistområdena i syd och då tar man vägen mot Fataga som slutar i Maspalomas.
Pinjeskogen, dammarna La Chira och Las Niñas som dyker upp som artificiella sjöar, eller vägens kurvor som hela tiden öppnar nya perspektiv av landskapet, antingen den röda jorden i Firgas eller den ”förstenade stormen” som Miguel de Unamuno såg i Tejeda, gör att öns charm ökar vilken väg man än väljer att följa härifrån.
