Urinvånarnas kultur och hantverk

Den ursprungliga befolkningen på Gran Canaria livnärde sig huvudsakligen på jordbruk, men också på boskapsskötsel, fiske och fångst av skaldjur. Den viktigaste produkten i urinvånarnas mathållning var korn, från vilket de framställde gofio (malet och rostat) tillsammans med vete och bönor. Än i dag präglas magasinen i en del grottor, där urbefolkningen förvarade årets produktion av säd, av den tidens specifika karaktär.

Urinvånarna bosatte sig huvudsakligen i stora områden av halvurban struktur. De flesta bosättningarna koncentrerades till Gáldar, Telde och Arguineguin. Grottorna fungerade som bostäder, en tradition som har överlevt på Gran Canaria. En annan typ av bostad som användes av urinvånarna var runda utgrävningar i marken fordrade med stora torra stenblock och täckta med tak av trä.

Rangordningen var fundamental i den sociala strukturen för urinvånarna. Det existerade en adel med ärvda positioner med makt och bestämmande inom områden som administration och ekonomi. Adeln ägde mark och boskap som de lät de ofrälse bruka mot betalning i tjänster och i natura. Guanartemen, den absolute ledaren för hela den infödda församlingen delade ”territorium” med Faycanen, figur nummer två i betydelse i den ursprungliga gemenskapen på Gran Canaria och på vilken hela tyngden av den religiösa delen med riter och ritualer föll.

Grankanariernas högste gud kallades Acorán och honom tillägnade urinvånarna sina offergåvor. Harimaguadan var en kvinna från adeln, som redan från sin barndom uppfostrades till att utföra samma sysslor som Faycanen.