Arucas främsta festlighet är den som tillägnas dess skyddshelgon Johannes Döparen, som firas varje år den 24 juni. Kvällen innan tänds de traditionella San Juan eldarna. Under dagen organiseras en boskapsmarknad och folkfest där deltagarna, som bär folkdräkter, dansar till kanarisk folkmusik.
I denna religiösa festlighet deltar även kommunens hantverkare, som visar upp sina produkter för alla deltagare. Andra religiösa högtider i Arucas är Sankta Lucia festen den 13 december och San Sebastian festen den 20 januari.
Karnevalen i februari är det populäraste nöjesarrangemanget i kommunen. Julfesten i december är en annan högtid med ett digert festprogram.
De första historiska referenserna från det gamla Arehuc eller Arehucas, som det kallades av urinvånarna, härrör från slutet av 1400-talet, några år innan erövringen och införlivandet av Gran Canaria i det kastiljanska riket.
Den ursprungliga befolkningen krossades under det första anfallet lett av Juan Rejón 1479. Två år senare förlorade den berömde kanariske ledaren Doramas sitt liv, i det omskrivna "slaget om Arucas" mot Pedro de Vera, Juan Rejons efterträdare.
Erövringen av Gran Canaria avslutades 1483 och samma år började uppdelningen av land och vatten i Arucas området mellan erövrarna: Tomás Rodríguez de Palenzuela, Juan de Ariñez, Lope de Sosa, Juan Siberio och Hernando de Santa Gadea, m.fl.
De fördelaktiga naturliga förhållandena och rikliga förekomsten av vattenresurser gjorde att odlingen av sockerrör tidigt blev en framgång. Därför anlades här ett flertal sockerbruk.
Arucas grundades 1503 och den första bebyggelsen förlades kring det ursprungliga San Juan kapellet. Redan 1515 förvandlades kapellet till en egen församling av biskopen Fernando Vázquez de Arce.
1572 instiftade Pedro de Cerón och hans fru Sofia de Santa Gadea, de största jordägarna i Arucas, fideikommissen i Arucas, det socioekonomiska rättesnöret i området ända till mitten av 1800-talet. Detta sammanträffade med införseln av monokultur av koschenillsköldlusen, vilket inledde en period av ekonomiska framgångar och utveckling av jordbruk och stadsplanering. Under den andra hälften av 1800-talet tas nya marker i bruk och nya grödor odlas i olika etapper. Efter koschenillsköldlusen återupptogs sockerrörsodlingen och till viss del började man odla tobak. Senare införs bananodlingen vilken expanderade under hela 1800-talet.
Under denna tid byggs ett invecklat system av kanaler, bevattningskanaler, vattendelare och dammanläggningar under beskydd av Vattenägarna i Arucas och Firgas (Heredad de Aguas de Arucas y Firgas). Mot slutet av 1800-talet sker de flesta förändringarna i stadsplanen i den nuvarande gamla stadskärnan. !894 utnämndes Arucas till stad, istället för villa (köping).
Jordbruket, i form av monokultur, har ända till inte så länge sedan varit den primära lokala näringen. Sockerrör under 1500-talet, potatis, majs, säd, vinrankor och grönsaker under 1600-och 1700-talen, koschenillsköldlusen, sockerrör och tobak under 1800-talet och banan under 1900-talet.
Under 70-talet blev Arucas känt som en av de kommuner på Gran Canaria med största utbredningen av bananodlingar.
Denna odling kompletteras med industriell produktion som Kakaofabriken, Pastatillverkningen "La Isleña", kexfabriken Galletas Bandama, Sockerfabriken och bränneriet Destilerías San Pedro (numera Destilerías Arehucas), vilken använder sockerrör vid romframställningen.
Handel-,service- och turismsektorerna har fått en allt större betydelse för ekonomin i kommunen på senare tid.
Arucas kommun ligger på Gran Canarias norra sida och har en yta på 33,15 kvadratkilometer och den sträcker sig från kusten och inåt landet med höjder på över 600 meter över havet.
Det är ett område som starkt påverkats av människan, där bebyggelsen, odlingarna med dess infrastruktur (dammanläggningar, bevattningskanaler, odlingsterrasser, etc) dominerar landskapet i kommunen.
Staden Arucas ligger 12 kilometer från huvudstaden och den brer ut sig längs den södra sidan på berget med samma namn. Det är ett stort vulkaniskt berg, vars lava nådde ända till kusten och bildade en svag sluttning ned mot havet.
Vulkanutbrottet stängde av de ursprungliga dalgångarna och bildade söderut ett bäcken som idag bildar det som kallas det bördiga låglandet Arucas.
I kommunens inland är terrängen kuperad och fragmentarisk. I kommunens östra del framträder åsen Lomo De Riquiánez, i de centrala delarna Lomo Jurgón och vid gränsen västerut ligger åsen Lomo Tomás de León.
