Stigen som går från La Caldera de Los Marteles till Tenteniguada är en av många pärlor på ön, som skapad för att vandrarna ska bli förälskade i naturen. Här tar man inte ett enda steg förgäves.
Trots att det enda som finns här är natur så kommer du att stöta på många fina överraskningar. Landskapets stora vidder överväldigar dig. Att vandra ovanför molnen är en härlig och överraskande upplevelse även för den mest krävande vandringsturisten. Plus att det är en lyx att få vandra igenom områden som människan och hennes industri inte har förändrat, vilket gör att vi kan komma ikapp oss själva.
På denna vandring färdas vi på mellan 1.000 och 1.500 meter över havet, på några ställen ännu högre. Floran är varierad men kungen av växtarterna här uppe är utan tvekan Gran Canarias blå ginst (Tajinaste Azul). En utsökt vacker frodig buske som kan bli tre och en halv meter hög.
Den mest talrika och kända växtplatsen för denna ginstbuske finns just här. Vi rekommenderar att besöka platsen från och med januari till och med april, då växten blommar. Din vandring här kommer att stanna kvar som ett intensivt vackert klarblått minne. Här finns också gul ginst i överflöd, samt ulltistel av arten Onopordum carduelium. Denna stig är en utmärkt vandringsväg för att upptäcka öns botaniska värld.
Andra ljuvliga överraskningar som finns på denna stig är de olika små vattendrag som fuktar och ger liv åt områdets växtlighet. Var uppmärksam när du går här, så du inte missar en flygande ormvråk eller tornfalk som bygger sina bon här, och bidrar till mångfalden av arter.
När skymningen kommer, även varma dagar samt på sommaren, kommer ofta dimman och sveper in landskapet i en varm grå slöja, vilket hände mig när jag stötte på den här Bombus Canariensis, också känd som den kanariska jordhumlan. Humlearten, som bor här uppe, är en av ögruppens bästa pollinatörer.
Min vän insekten är outtröttlig i sitt arbete där hon flyger från blomma till blomma och suger i sig den energirika nektarn och på samma gång transporterar pollen som garanterar att växtligheten i skogar och på fält får leva vidare. Vad skulle det bli av dessa skogar utan vår lilla huvudperson – det är ju många växter som drar nytta av humlans arbete. Allt från blå ginst till tistel, pechugones, gul ginst, gullregn, salvia, etc… Humlan har fått en utmärkelse för sitt arbete: den har i den nya spanska katalogen över skyddade arter fått beteckningen "Av intresse för dekanariska ekosystemen". Tänk att något så litet kan vara så viktigt!
På ett sådant här ställe verkar allt falla på plats. Allt blir vackert när du sätter dina fötter här ute i markerna. Växternas rötter är ofta synliga, och de påminner oss om varifrån vi kommer och vad det är som vi verkligen måste ta hand om, vårda och hålla levande.
