Gran Canaria
Gran Canaria
Ön

Fester och intressanta evenemang

Fester och högtider

Mellan den 1 och 15 september firas skyddshelgonet San Nicolás. Helgonet förs i procession genom de främsta gatorna i La Aldea de San Nicolás, vilken avslutas med en folkfest med gåvor till helgonet, en fest med ingredienser av folklore, det bästa av hantverket och gastronomin från byn.

Dagen innan festligheterna tar sin början sker det som betecknas "Nedtagningen av Kvisten", Bajada de La Rama, vilket sker till minne av urinvånarnas rit att, vid torka, ta ner kvistar från bergen ner till havet för att be om om regn.

Den 11 september firas den säregna Fiesta del Charco, som har sitt ursprung i urinvånarnas fisketeknik i de små sjöarna som bildades vid havet. Det kommer besökare och deltagare från många olika kommuner på ön.

Den 16 juli firas festen för en av skyddshelgonen i kommunen, Fiestas del Carmen. En populär fest som firas med stor hängivenhet.

Under karnevalen har La Aldea återupptagit gamla traditioner som att klä ut sig med ansiktsmask, gamla kläder, täcka ansiktet med ett flor eller en näsduk samt bära en stav och en korg i handen. Barnen klär ut sig med getskinn och smörjer in händer, ben och ansikte med beck, och en vuxen klär ut sig till herde. En annan fest som börjar bli populär på nytt är "Ranchos de Ánimas" (ung."Själarnas musikgrupp) och "Jul-Ranchos" (ung."Jul musikgrupper"), ett kulturellt uttryck vars tradition återupptagits på nytt, och som påminner om på "Påsk-Rancho". Rancho de Ánimas var musikgrupper med sitt ursprung i "själarnas brödraskap" (cofradía de ánimas) från 1600- och 1700-talen.

Historia

I detta område låg en av de viktigaste boplatserna under den förspanska tiden, vid dess främsta dalgång. Vid mynningen av dalgången Barranco de La Aldea låg den största boplatsen: Poblado de Caserones.

Under den förspanska tiden kom de några munkar från Mallorca till Playa de La Aldea. De byggde ett kapell som de tillägnade helgonet San Nicolás de Tolentino, vilket stängdes efter den kastiljanska erövringen och istället byggdes ett nytt längre upp i dalen. Detta kapell utnämndes till självständig församling 1783.

Området befästs som modern kommun 1812 men under 1600-talet övertar markisen av Villanueva del Prado ägandet av den mesta marken. På grund av de diffusa gränserna av markisens ägor och det ständiga inkräktandet på andra marker, påbörjades en rättstvist angående markägandet som pågick nästan 300 år. 1927 avgjordes striden då "Nåde- och justitieministern" Galo Ponte, besökte La Aldea de San Nicolás och dömde till Aldeabornas fördel.

Geografisk information

La Aldea de San Nicolás ligger på den västra sidan av Gran Canaria och är den tredje största kommunen till ytan, med sina 139 kvadratkilometer.

 

Kommunen sträcker sig från kusten mot inlandet, där dess högsta höjd finns i Montaña de Los Hornos (Inagua), med 1440 meter över havet.

Den norra och östra gränsen av La Aldea de San Nicolás består av klippor och raviner och den sträcker sig från norr till söder längs en oregelbunden kuststräcka på 33 kilometer. Det är en kuperad, hög, klippig kust med små stränder och bukter där ravinerna når havet. Dessa vulkaniska formationer är utsatta för en erosionsprocess som fortfarande pågår. Det handlar om en geomorfologisk enhet med stort skönhetsvärde och av stort vetenskapligt intresse, då den är belägen på de äldsta delarna av ön.

Ekonomi

Inte förrän rättstvisten om markägandet i La Aldea de San Nicolás, som höll på i flera hundra år, var över i början av 1900-talet, skjuter den ekonomiska och demografiska tillväxten fart. Jordbruksexporten tar sin början med monokulturen av tomater.

Denna tillväxt led av en tillbakagång under det spanska inbördeskriget, varför man började odla grödor för den egna konsumtionen samt sockerrör, vilket utvecklade en lokal romindustri.

Isoleringen landvägen bröts då vägen mellan Agaete och La Aldea invigdes, vilket expanderade tomatindustrin som började drivas av små familjeföretag.

På 60-talet föds Jordbruks- och försäljningkooperativen, vilka utgör grunden för den lokala ekonomin och som inför tekniska förbättringar, som t.ex datadrivna bevattningssystem, "hidroponía" (odling utan jord) och "aeroponía" (odling i luften).